Artikkeleita	Kerrottua	Länkar	Artiklar	Berättat	Övrigt	Tarinankerrontakahvila
Muntligt berättande och andraspråksinlärning – sammanfattning (C-uppsats på kompletterande lärarutbildningen i Söderstörns högskola VT 2005.)
Uppsatsens syfte är att undersöka om nyttan av muntligt berättande hos sfi-elever (svenska för invandrare). Enligt SKOLFS är målet med studierna att en inlärare uppnår betyg i målspråket genom att lyssna, skriva, tala och läsa. Sfi-utbildningen förväntas att fungera som en brygga till det svenska samhället. Berättare och psykolog Ulf Ärnström och grundskolelärare Ola Henricsson har myntat begreppet Berättande pedagogik. Med detta menar de att eleverna tar till sig ny information, kunskap och etiska regler, osv. om läraren lyckas berarbeta den i en narrativ form. Under tiden jag har arbetat med undersökningen har jag kommit i kontakt med två lärare som använt sig av muntligt berättande i andraspråksundervisnigen för vuxna. Dokumentationen från dessa projekt är tyvärr bristfällig. Däremot sagotteringsprojekt som har gjorts med invandrarbarn visar positiva resultat i barnens språkutveckling. Undersökningsmaterialet har jag samlat under fyra inspelningstillfällen i mars och april 2005. Ett trettiotal sfi-kursdeltagare på B- och C-nivåer har berättat sina historier. Inspelningarna har skett i smågrupper. För första inspelningen har de flesta deltagarna förberett sin historia. Andra gången har några elever hittat på berättelser efter en diskussion. För tredje inspelningen har kursdeltagarna fått fantisera en historia till ett vykort. I fjärde inspelningen har eleverna berättat en historia till en seriebild. Som undersökningsmetod har jag använt mig av både Labovs och Norrbys berättelsestrukturer. I kapitlet Resultat analyserar jag berättelserna. De flesta historierna handlar om episoder på arbetsplatser, faktiska händelser, fantasiberättelser och fylle-historier. Några elever återger även vandringshistorier, legender och sagor. Min undersökning visar att självbiografiska berättelser fungerar bäst, där berättaren själv har en aktiv roll. Speciellt gäller detta i spontana historier. Med begränsat ordförråd klarar inlärare av att berätta en kort historia eller händelse. Däremot förutsätter legender, sagor och myter mycket noggranna förberedelser. Dessa genrer verkar vara för svåra att återge. Från inspelningarna kan man höra att kursdeltagare är välvilligt inställda till varandras berättelser och att samarbetet och kommunikationen mellan eleverna verkar fungera. Under berättelsehändelsen lyssnar eleverna aktivt på varandra, applåderar, men det viktigaste av allt att alla kommer till tals och får tala till punkt. Detta är ett skäl varför muntligt berättande gagnar mest svaga och tystlåtna elever. Som undervisningsmetod i andraspråkssamanhang kan muntligt berättade vidareutvecklas t.ex. genom att varje elev kan göra egna inspelningar. Berättelserna får han/hon sedan lyssna, skriva av, förbättra och utveckla vidare hemma.